Det är mina fel ... ökas och bygger kullar av sanningens illusion... varje gång jag upptäcker gränser som betyder något... sviker mig sanningen med att jag inte vet... betydelsen av denna betydelse... Och mina saker rymmer in i drömmen. Alla mina saker försvinner i dimman av de förtrollade städerna och från kärlekens fönster, täckta av månens ljus, som skäms bakom molnen... Modet klär mig i tålamodets och visdomens dräkt. Månen visar sig och varven upprepas och jag tappar alla gränser, mellan mig och mig ... och mellan mig och er och mellan oss och sanningen... till en värld utan signalement ... ett hav utan gränser... till en öken sträckt till inget slut... Vid middagen omvandlas mina tio fingrar till oljelampor, lyser upp dagens mörka ljus... -------------------------------------------------------------------------------- Strof ur "Avsnitt dragna från erfarenhetens kropp" av Hanna Al-Haek < Back Copyright © 2004 Hanna Al-Haek Next > |