Det är mina fel ... ökas och bygger
kullar av sanningens illusion...
varje gång jag upptäcker gränser som betyder något...
sviker mig sanningen med att jag inte vet...
betydelsen av denna betydelse...
Och mina saker rymmer in i drömmen.
Alla mina saker försvinner i dimman av de förtrollade städerna
och från kärlekens fönster, täckta av
månens ljus, som skäms bakom molnen...
Modet klär mig i tålamodets och visdomens dräkt.
Månen visar sig och varven upprepas
och jag tappar alla gränser, mellan mig och mig ... och mellan mig och er
och mellan oss och sanningen...
till en värld utan signalement ... ett hav utan gränser...
till en öken sträckt till inget slut...
Vid middagen omvandlas mina tio fingrar till
oljelampor, lyser upp dagens mörka ljus...

--------------------------------------------------------------------------------
Strof ur "Avsnitt dragna från erfarenhetens kropp" av Hanna Al-Haek

< Back   Copyright © 2004 Hanna Al-Haek   Next >